Ett vrak

De här är verkligen hemskt. Jag mår som ett skeppsvrak som ligger på botten av vattnet i ett evigt mörker.
Hur ska man ta sig uppp från de här? Saknaden är grymt stor. Ångesten är högst upp på flaggstången. Jag tänker på de som hände, jag tänker på allt vi gått igenom.
Vi har inte pratat. Visserligen kanske vi inte har så mkt att säga men ... Allt är så svårt.
Behöver nån att prata med men vem? Alla har sina egna liv o sina bekymmer.
Allt man hade planerat är bara o glömma, hans leende, hans fladdrande näsa när haan lög om saker o ting, hans pussar o kramar. När du leker med Zorro. Alla människor man träffat o lärt känna. Allt är bara över, inget finns kvar.


   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0